man ska inte låta livet vänta. Fia fick sitt cancerbesked i början av juli och de kom för mig som en riktig käftsmäll. inte ska någon som inte ens hunnit fyllt 25 behöva gå igenom något sånt.. även om hon är en av de tuffaste och starkaste jag vet så borde hon inte behöva kämpa på de viset.. alla som någon gång träffat Fia vet vilken otrolig glädjespridare hon är och ja tror inte hon lämnat någon oberörd. hon är en sådan person som man bara måste älska, de är också därför hon har fått så otroligt många vänner genom åren.. den lilla tjejen med en energi som få, ett skratt som smittar och ögon som glittrar.. vi delar många fina minnen med Fia och ja är otroligt tacksam över de åren vi fått.. man får se till allt som är glatt, och de är mycke! vi har ändå hunnit delat lägenhet, delat rum, delat resor, delat fester, hittat på hyss, massor med tok i backen, stått bredvid varandra genom ups&downs.. att den här sjukdomen skulle ta henne var aldrig ett alternativ i mitt huvud.. men så blev de och de känns otroligt jätte orättvist och väldigt svårt att acceptera. men de är just de man måste göra, acceptera och fortsätta framåt. alla varma tankar till Fias mamma, mostrarna, kusinerna och andra vänner som delar den här sorgen..
och glöm för guds skull inte bort att berätta för dina nära att du tycker om dom..